En ursäkt på sin plats????
Och den ursäkten den kommer från inte mindre än just mig.
Jag har sista tiden gjort mig ganska svår att få tag i.
Ej svarat i telefonen som jag brukar osv.
SmS har alltid fungerat men just detta i att ej svara när det ringer.
Ska jag vara ärlig så spelar det för mig inte så stor roll vem som ringer.
Om jag inte orkar eller vill svara i telefonen så finns det en anledning.
Denna omgång ej svarande i telefonen har nog berott på att jag vill finna mig själv.
JAG vill bestämma när var och hur.
Att blivit hunsad med hit och dit i olika sammanhang har tagit ut sin rätt.
Nu är det jag som bestämmer vad jag själv vill.
Jag sätter ner min fot och bestämmer att nej jag vill inte prata i telefonen.
Jag har inget att säga.
Tycker ni att det är konstigt?
Detta har tagit tid för mig att lära mig.
Just att ej svara i telefonen.
Har alltid varit den som man ringer mitt i natten eller precis när som helst och om jag inte svarade i telefonen fick jag nästan ångest.
Då menar jag riktigt ångest, det är ju sjukligt ju.
Så nu har jag tagit steget att bestämma själv när jag vill.
Det kan vara så att det inte passar alla, men det passar mig och då tänker jag fortsätta med det.
Skulle det vara något viktigt så får ni helt enkelt skicka ett sms eller ringa en gång till.
Nu har ni fått en förklaring till varför jag ej varit så anträffbar sista tiden.
Det har helt enkelt inte passat mig.
Ego?
Japp i bland så behövs det.
Ha en trevlig kväll.
Nu ska vi äta fiskgratäng.
/FiA*
förstår inte din teori riktigt. jag skulle aldrig förlåta mej själv om någon ringde mej och jag valde att inte svara och sen att det skulle hänt den personen något. jag menar då kanske man inte kan skriva ett sms eller ringa igen om man är förföljd eller håller på ett bli våldtagen.
Jag har all förståense i världen att du gör så. Själv har jag varit precis likadan, tillgänglig hela tiden. Sen när jag blev sjuk var jag tvungen att ändra på det. Jag svarar när och om jag har ork att prata, oavsett vem som ringer.
Om det skulle vara extremt viktigt så får de skicka ett sms och då kanske jag kan tycka att det är tillräckligt viktigt för att "tvinga" mig själv att orka, men får då vara beredd på konsikvenserna.
För dig är det väl lite annorlunda eftersom det inte är en sjukdom som ligger till grund, men jag har fortfarande full förståelse för det.
Det finns ingen som helst anledning att vara tvungen att vara tillgänglig dygnet runt hela tiden, och ännu mindre när det blir på behostnad av sig själv som du säger att det blev.
Känner även att jag vill göra en kommentar ang vad föregående skribent skrivit. Kanske inte min sak att göra, med det gör jag i alla fall =)
För det första så känns det som att om man blir förföljd eller på väg att bli våldtagen så borde man ringa 112. Om man anser att det är läge att ringa en vän istället så skulle man nog kunna ha möjlighet att ringa till en annan vän istället. Finns ju tillfällen dom dusch och toalett och träningstillfällen som man ändå normalt inte svarar på telefon när man gör så jag håller inte med.
Anser dessutom att man inte ska behöva vara tillgänglig för alla hela tiden bara för att någon någon gång kanske skulle kunna ringa för att det är något av så allvarlig karaktär att Fia är den ända i hela världen som kan lösa.
Jag tycker att du gör helt rätt Fia och tycker inte att du ska ha ett dugg dåligt samvete för det.
Intressanta kommentarer från er båda måste jag erkänna. Men jag skulle aldrig orka med att gå runt och tänka på att jag måste svara i telefonen för att den som ringer blir utsatt för något. Då skulle jag gå runt och ha ångest dag in och dag ut för jag måste svara i telefonen. Jag anser att de är upp till varje person att svara i telefonen det kan omöjligt vara hälsosamt att vara tillgänglig jämt.
självklart ska man ringa 112 om man är i fara, jag uttryckte mej inte rätt där. och man ska inte gå och tro att det händer sina vänner något varje gång dom ringer. jag menar bara att man kanske inte kan skicka ett sms eller ringa två gånger och det ändå är viktigt. nej man är inte tillgänglig jämt tex om man är på toa, jobbar, duschar mm, men de är något helt annat. jag tycker inte det känns bra att bli bortvald, man känner sig lite oviktig faktiskt. och om jag ska förstå att ni väljer att inte svara måste ni förstå att man känner sig bortvald och oviktig.
Okej, jag förstår att du känner det så, men tycker det är synd att du gör det, men det kan ingen ta ifrån dig.
Jag kan ju bara utgå från mig själv och i mitt fall handlar det aldrig om att någon är oviktig.
Mina nära och kära vet att jag 'gör så' och tror/hoppas att de inte känner sig bortvalda eller oviktiga, för så är det inte. Det handlar bara om att man där i den stunden prioriterar sig själv.
Hoppas detta kan ge en liten förtydligande syn på det.
Nattinatt
Tycker verkligen du gör helt rätt...man ska inte behöva svara om man känner att NEJ nu vill jag vara själv och bara vara....de är underbart att göra så ibland och de är ingen som ska ta illa upp, men dom kanske är vana att du alltid finns där men lugn hjärtat dom vänjer sig tillslut =) Du måste för att orka med dig själv få vara ego och de gör inget alls...alla andra gör likadant...jag gör de iallafall och jag är inte som du en egoist...puss på dig <3
den sista raden blev lite fel ser jag nu... :S
jag menade att jag precis som du är inte egoistiska... kram <3
Jag blir stressad av att ha mobil, hur klarade alla sig förr?
