*Livets ironi*
Vad betyder detta igentligen?
*Livets ironi*
Nått jag fångade upp bara så där, gissar på att ni aldrig listat ut det va?
Den här dagen är en bra konstig dag.
Allt har verkligen inte gått åt mitt håll i dag.
Vaknade kl 06.30 av melodin Baseballs- Don´t feel like dancing.
(precis va jag inte ville klockan 06.30)
Upp och göra sig redo och klar, en liten värkande huvudvärk som endå gick att genomlida.
På med kläder, fixa ansiktet och sedan iväg.
Ner till cykelrummet där jag fick så himla ont i magen så det var bara att springa upp till lägenheten och på toa.
Gjorde det som behövdes, in och väcka Alexz så han fick köra mig till Previa för möte med Doktorn.
Stressad och kommer in i väntrumet ca 7.58 och tiden jag hade var 8.00.
Sätter mig ner och läser tidningen, flippa med mobilen kolla mail+Facebook.
Tittar på klockan och ser att den nu är 8.30.
Va fan är den där mäniskan jag ska träffa?
Känner hur min irritation når upp till max.
Då kommer en kvinna ut och fråga högt och tydligt om det finns någon Sofia här.
Att tillägga då är att jag var helt ensam i hela rummet.
Men jäklar vilken hög röst hon hade.
Kvinnan förklara i alla fall att läkaren var sjuk.
- Helvetes jävla skit oxå.
Bara klä på sig och gå igen.
Lämnade Previa och for i väg o handla frukost på Tempo som jag skulle ha med mig till Anna.
Ringa ett par samtal på vägen och är allmänt otrevlig och stressad över precis allt.
Hem till anna efter mycket om och men och käka frukost. Till det så blev det svartvinbärs TE. Mycke gott.
Sen har dagen enbart fortsatt i ovisshet, funderingar och tankar som avlöser varandra.
Är jag sjukskriven eller inte?
jag vet inte längre.
Men vad vet jag då?
Ja det vet jag inte heller. Så helt enkelt jag vet ingenting.
På väg hem från Anna så ringde psykologen till mig.
En ängel helt enkelt.
Anki hade pratat om mig och S valde att ringa upp mig.
Hon bjöd in mig till kontoret eftersom jag ändå var i närheten.
Så underbar kvinna som hjälper mig att tänka och vrida på saker åt alla möjliga håll.
Den bästa ängeln heter i dag Anki.
Att hon prata så gott om mig.
Det värmer i hjärtat när man har så goda kamrater.
Och Anna tack för i dag.
Dagen blev inte riktigt som vi hade planerat men men va ska man göra när världen skrattar en i ansiktet?
Nu ska jag i alla fall lägga mig och vila lite.
Har en huvudvärk som inte är av denna värld.
Och jag är helt jävla slut.........
/FiA*
*Livets ironi*
Nått jag fångade upp bara så där, gissar på att ni aldrig listat ut det va?
Den här dagen är en bra konstig dag.
Allt har verkligen inte gått åt mitt håll i dag.
Vaknade kl 06.30 av melodin Baseballs- Don´t feel like dancing.
(precis va jag inte ville klockan 06.30)
Upp och göra sig redo och klar, en liten värkande huvudvärk som endå gick att genomlida.
På med kläder, fixa ansiktet och sedan iväg.
Ner till cykelrummet där jag fick så himla ont i magen så det var bara att springa upp till lägenheten och på toa.
Gjorde det som behövdes, in och väcka Alexz så han fick köra mig till Previa för möte med Doktorn.
Stressad och kommer in i väntrumet ca 7.58 och tiden jag hade var 8.00.
Sätter mig ner och läser tidningen, flippa med mobilen kolla mail+Facebook.
Tittar på klockan och ser att den nu är 8.30.
Va fan är den där mäniskan jag ska träffa?
Känner hur min irritation når upp till max.
Då kommer en kvinna ut och fråga högt och tydligt om det finns någon Sofia här.
Att tillägga då är att jag var helt ensam i hela rummet.
Men jäklar vilken hög röst hon hade.
Kvinnan förklara i alla fall att läkaren var sjuk.
- Helvetes jävla skit oxå.
Bara klä på sig och gå igen.
Lämnade Previa och for i väg o handla frukost på Tempo som jag skulle ha med mig till Anna.
Ringa ett par samtal på vägen och är allmänt otrevlig och stressad över precis allt.
Hem till anna efter mycket om och men och käka frukost. Till det så blev det svartvinbärs TE. Mycke gott.
Sen har dagen enbart fortsatt i ovisshet, funderingar och tankar som avlöser varandra.
Är jag sjukskriven eller inte?
jag vet inte längre.
Men vad vet jag då?
Ja det vet jag inte heller. Så helt enkelt jag vet ingenting.
På väg hem från Anna så ringde psykologen till mig.
En ängel helt enkelt.
Anki hade pratat om mig och S valde att ringa upp mig.
Hon bjöd in mig till kontoret eftersom jag ändå var i närheten.
Så underbar kvinna som hjälper mig att tänka och vrida på saker åt alla möjliga håll.
Den bästa ängeln heter i dag Anki.
Att hon prata så gott om mig.
Det värmer i hjärtat när man har så goda kamrater.
Och Anna tack för i dag.
Dagen blev inte riktigt som vi hade planerat men men va ska man göra när världen skrattar en i ansiktet?
Nu ska jag i alla fall lägga mig och vila lite.
Har en huvudvärk som inte är av denna värld.
Och jag är helt jävla slut.........
/FiA*
Kommentarer
Trackback