FiA

Precis det jag gör (inte lika dramatiskt som det låter)
Jag pch säkert många andra har en förmåga att fastna totalt i serier.
Ja jag är en sucker jag vet.
Men som jag tidigare nämnt (tjatat om) så kollar jag på Sex and the City.
Och nu börjar ju detta fenomenet att serien håller på att ta slut, har nu endast en enda skiva kvar sen är det över.
Ja eller jag har en bonus skiva oxå men det är inte samma sak ju.
Varje serie Box jag har är lika jobbiga att komma till slutet.
Jag har ju sååå många frågor och ? som måste redas ut innan jag kan släppa allt. Förvisso har det ju blvivt en film av just denna serie så jag vet ju hur det går, och det är en uppföljare på gång.
Måste köpa den där filmen.

Hur går dagens tankar då?

För det första så har jag mina funderingar på detta med att dömma folk.
Vem har rätt att dömma någon?
Finns det verkligen någon som har den rätten eller tar vi oss den rätten?
Jag själv dömmer folk, vet inte riktigt varför men jag gör det.
Kan inte påstå att det är något som jag tycker om att jag gör men det är så det är.
Och nej, jag dömer inte alla.
På det sättet som jag kan vara dömmande på är när jag inte känner personen.
Om en person klär sig på ett vis,
pratar på ett vis,
eller komenterar på ett vis.
Då dömmer jag lätt.
Men varför inte ge personen en chans då?
Eller som denna sak att höra på ryktesvägar.
Om någon äsger att Han/Hon är inte klok i huvudet, den personen pratar enbart en massa skit om allt och alla, ja ni vet så som vissa av oss mäniskor är.
Då har jag en fråga!

För det första om någon sitter och pratar med mig om Han/Hon.
Hur den personen är, ja om han/hon är helt slut i huvet och pratar bara en massa skit om allt och alla och tror sig vara den bästa som gått på denna jord osv.
Då undrar jag om inte det är skitsnack om den personen?
eller är det bara "fakta" om personen?

Återigen ja jag dömmer, låt den som aldrig dömt någon kasta den första stenen i glashuset så kommer säkerligen hela huset stå kvar endå.

En sak jag INTE gör, det är att dömma mina nära och kära.
Eller?
Jag kanske gör det först innan jag vant mig vid tanken.
Jag har endel exempel kommer dock inte att nämna dom här.
Då jag anser att det inte är så att andra har med det att göra.

Men om man tar detta exempel med personers handlingar.
Vare sig det gäller val av Pojk/flickvän, drog problem eller penga problem.
Jag har/haft vänner som haft drogproblem dock finns inte alla med mig i mitt liv längre. Men när jag stått vid sidan av och sett vad som händer, jag har sett drogerna mitt framför näsan på mig så kunde jag inte sluta att tycka om personen för den han/hon va.
Jag hatade drogerna så grymt jävla mycket, men inte personen.
Där kunde man höra många spydiga och dömande komentarer.
Men jag har alltid hållt mina vänner bakom rygge, ja det är för jävligt med detta missbruk men ser ni inte personen, människan bakom missbruket?
Att man sen får höra en komentar som:
- De där är bara en simpel pundare/alkoholist/slyna you name it.
Det är mer skrämmande än själva personen med missbruket.
Ser folk bara det yttre?
Ger man inte dom en chans?
Jag ger alla mina vänner en ärlig chans, jag vill dom deras bästa.

Detta är mina tankar för dagen.
Oavsett vad en person har gjort så försök att se personen för den han/hon verkligen är, inte bara för handligen som den gjort.
Ibland är det lättare sagt en gjort, tänk bara på dig själv.
Skulle inte du vilja ha en chans att visa vem du är om du gjort något dumt?
Jag tror på ordspråket:

*Behandla andra som du själv vill bli behandlad.


Tack för mig..


/FiA*