FiA

Här går man dag in och dag ut på samma jobb.
Vissa dagar bättre andra dagar lite sämre, ja så långt har jag lärt mig att det är så det ska vara.
MEN.
Nu går det alldeles för långt.
Jag hinner inte längre med. En massa massa krav och tid som inte finns,
andra som mår dåligt av hela situationen.
Och så jag på det oxå.
Saknar motivationen. Stödet var finns det?
Jag mår skit av detta, att se hur dåligt alla runt mig på jobbet mår.
Ska det vara så här?
Jag vill ha tillbaka lugnet.
Jag vill tillbaka till den Fia som jag är.
Inte den här kalla personen som jag blitt den sista tiden.
Jag som alltid kunnat gråta massor, men det är som om jag stängt av allt. Det går liksom inte längre.
Jag går runt i ett vakum där det är bara jag och jag.
En värld jag längre inte förstår mig på.
Va är detta.
Utanför jobbets fyra väggar är väl det mesta som vanligt.
Ja eller någorlunda i alla fall.
Ekonomi den ska man ju inte hänga upp sig på säger man.
Men va gör man när man förlorat så mycke att man har endast 298 kr kvar att leva för då?
va gör man då?
Jag är långt i från att vara nere på botten.
Jag biter ihop, men detta tär på mig.
Jag är SÅ trött.
På ett sätt orkeslös, på ett annat plan inte.
ÅHHHH.
Att det ska vara så grymt komplicerat.
Varför?
Låt mig bara få andas. Låt mig få vara bara jag.


Nu är det snart träning som gäller.
Mitt ljus i mörkret.

Ha en bra kväll.

/FiA