Kroppen min värker.
Fast vissa delar av den har varit kanon.
Johansson var förbi på fika i dag.
Kul att träffa henna en liten stund, vi han ju inte ses så länge eftersom hon skulle vidare.
Men lite fika och prat och rund vandring i lyan här hemma hans med i alla fall :-)
Innan hon kom så passade jag på att städa av lägenheten så den blev ren och snyggt.
*lovely*
Sen for jag i väg för lite snabb handling oxå, hade ju inget att bjuda på till fikat så ja for i väg.
Alexz har bokat dejt med Kusin Magnuns så jag är helt solo här hemma.
Ganska skönt :-)
Mår inte helt hundra i dag. Kämpar för att må bättre men det är envist just nu.
Ont i hela kroppen och då menar jag verkligen hela kroppen.
Vet inte hur det kan komma sig, men så är det.
Försökte mjuka upp kroppen med ett varmt bad förut men ja det hjälpte när man låg i badet sen så var man stel som en pinne så fort värmen försvunnit ur kroppen. *suck*
Har nu suttit här och kolla runt på FB, alla bloggar som jag ständer läser och i dag är nog första gången som jag känner mig lite stött.
En blogg jag läser om en persons liv där vänner tackas för den ena och det andra att dom alltid finns.
Men vart var jag?
Här hyllas folk hit och dit och jag hyllar folk hit och dit när fan ska jag hyllas då?
Johansson hon har verkligen hyllat mig på sin blogg och tillängnat ett helt inlägg om mig.
Det värmde. jag går fortfarande in och läser och bara ler. Blir så glad.
Men så kommer detta med att man ställer upp för folk, men så verkar det som att det bara är luft det gör mig så jävla lessen. Det sårar mera än vad ni tror.
Men återigen kanske det bevisar att jag tror så jävla gott om folk jämt och ständigt.
Eller vad gör jag för fel?
Jag lyssnar, jag skriver, jag kommer med råd, jag peppar.
JAG berättar sanningen.
Vill ni att jag berättar sanningen och den kanske är lite hård och sårar, men att jag står kvar.
Eller vill ni att jag ska linda in allt i bommull och endast säga att allt kommer att bli såååå bra allt kommer att lösa sig. Ja helt enkelt ljuga?
Ljuga eller Sanning? Vilket vill man höra?
Är det inte så att sanningen är hård i bland?
Jag är så trött på att bli tagen för givet, det har så många redan gjort med mig så det räcker nu.
Nu vill jag ha komentarer på detta.
Oavsett om du känner mig eller inte. Ni kan vara anonyma eller skriva vem ni är.
/FiA
Känner väldigt väl igen den där känslan av att bli tagen för givet. Dock är det för mig en känsla åt det förflutna.
Det känns orättvist och skit trist att jämt finnas där utan att det uppskattas. Men det är annorlunda med min lilla innersta krets. Där vet jag att jag är uppskattad, och jag vet att en åt anledningarna att vi är vänner är just min syn på vänner, riktiga vänner, att man även säger sånt som är tungt, säger sanningen, ger perspektiv.
Visst har man förlorat ett och annat på att göra det men hellre gör jag det än att vara osann.
Är ju inte inne i bloggvärlden, men visst behöver man uppskattning av sina vänner.
Får en lite att fundera annars vad det är värt.
Hoppas du har mindre ont i kroppen idag och mår lite bättre
i augusti så kan jag stanna längre, ni vet hur de är man ska hinna med alla på en helg inte lite stressad man blir, och man känner att man inte riktigt räcker till. och snart kommer ni till gbg. jippi!!!
