En konstig kännsla.

En konstig kännsla som kryper i kroppen på mig just nu.
Och jag kan inte förklara vad det är som gör att jag känner så.
Är det kanske sms:et jag fick tidigare från D?
- Hej då Bokvägen Lutar det åt. (Det var va som stod i sms:et)
Shit, men jag då?
jag som ändå varit possitiv och glad åt att jag önskat omplacering.
I fredags fick jag ett bakslag. Det finns inget att byta till!
Varje dag är jag på jakt efter jobb som kan tilltala mig att söka, men jag hittar inget.
Jag känner stressen stiger innom mig, va ska jag göra?
Det kändes så verkligt när jag fick ett sms i dag där det svart på vitt står att en av oss kommer att sluta.
Blir det stopp där?
Eller är det flera som är på väg bort?
Att inte få prata om allt som är gör mig galen. Så jävla jobbigt.
Ett brev damp ner i dag med posten. Kommer det att ske eller inte? Det är frågan det.

Ibland bara önskar jag att man kunde fly verkligheten.
FLy till en serie, eller film.
Det vore ju underbart.
Vart skulle ni fly?

Jag skulle nog fly till dessa förslag.

*Sex and The city.
*Hem till Gården.
*Filmen Black Jack.
*Livet är en schlager.

Men vem skulle jag då vara?

*Sex and The city:
Det lutar nog åt att antigen vara Miranda eller Carrie.
Miranda för att hon är framgångsrik och verkligen får leva med mannen hon älskar.
En tjej som bjuder på sig själv. Kan dock ´meddela att advokat har aldrig varit min grej riktigt.
Carrie för att hon verkligen sprudlar att hon älskar livet, hon är så kär i den mannen som  verkligen alltid varit numer 1 för henne, hon har sin lilla spalt i tidningen som hon skriver och hon är bara som hon är helt enkelt.


*Hem till Gården:
Ja vem skulle man vara där?
Av dom karaktärerna som jag tycker är coola, snälla, häftiga you name it så är det ju så att dom alla är ihop med alla. Dom flesta jag gillar är ju Dingel, och dom håller allt inom familjen/släkten och då är det tillomed bokstavligt talat. Barn med kusiner och gud vet vad. Så där har jag ju lite svårt att se mig själv i en karaktär.


Men anledning till att jag kan drömma mig bort i från denna värld till andra "film världar" är nog för att allt verkar så okmplicerat hela tiden.
Om det är problem så varar det i ca 10 minuter max en dag och sen är det över.
Medans i verkliga livet så hänger allt med för resten av livet.
Uj uj ja det är minnsan inte lätt ska ni veta.
Och det verkar ju inte som om det går åt ljusare håll heller. (trotts sommartid.)


nu ska jag hänga lite tvätt, sedan ta tag i maten.
Spagetti och köttfärsås blir det.
Sedan blir det nog maraton av Sex and The city igen.
Jag drömmer mig bort från denna gråa dag.


/FiA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0