Tröttmössa AB.
Måste dock säga att jag känner mig lite små fjantig som är trött efter 3 timmar och 40 minuter på jobbet.
Men det är så det är.
Och det är kanske så det ska vara?
Kan ju vara detta att jag inte varit i gång socialt på 3 månader heller :-)
Nu har jag fixat maten, Korvstroganoff och Ris bjuds det på här hemma i dag.
Har i dag fått många tankar ang förhållanden.
Både vänskap och kärlek.
Detta med att vardagen kommer och knackar på dörren.
Det kan vara rätt så läskigt.
Att den där tiden som man har när man är så himla nykär att man inte skulle märka om månen trilla ner framför fötterna helt plötsligt eller sakta tar slut.
Ja eller den tar inte slut, det är ju bara den vanliga vardagen som kommer in i livet.
Det är väl då förhållandet sätts på prov?
Att klara av motgångar och det där som lätt klassas som tråkigt.
Det jag tycker är att man måste våga ha tråkigt.
Att våga bara vara, alla dagar kan omöjligt innehålla bara roliga saker.
Det kommer dagar då man har lust att bara skrika rakt ut.
GÖR DET!
Skrik, låt allt bara komma ut.
Alexz och jag har fått våran prövning på 3 månader.
Båda hemma dag in och dag ut, endast fåtal timmar på en vecka i från varandra.
OCh vissa dagar höll jag på att bli galen.
JAG VILL VARA I FRED!!!!
Men sen när jag väl fick vara i fred, ja då kännde jag mig bara ensam och ville att han skulle komma hem :-)
Just detta med att få skrika av sig,man måste.
Att bli arg är ju inte farligt.
Ja om man inte är en sån som slåss då kanske man kan slå på nått annat än den man lever med :-)
MEn jag tycker inte att man ska vara så rädd för att visa just att nu jävlar är jag arg,glad,ledsen.
Att våga visa sina rätta kännslor.
Jag menar jag kan ju inte stå och säga att jag är jätteglad och sen stå o stor gråta. Ja eller jo det kan jag ju, kallas visst PMS.
Men ja om man tar exemplet att jag är jättearg då står jag ju inte o skrattar o ler.
utan då våga visa att JAG är ARG...
Eller ska man lägga band på sig att bara visa en viss del?
Tycker inte jag.
Om jag är skit arg så kan ja ju inte stå och säga att jag är lite små irriterad. Då ljuger jag ju.
Och så skulle jag nog inte kunna ha ett sådant pokerface inte hemma i alla fall.
På jobbet kan jag men det är ju en annan sak.
Det jag vill säga med detta inlägg är att Snälla folket våga visa kännslor.
Om du är ledsen eller rörd så säg det och inte en dum undanflykt om ostbågesmul i ögat :-)
Nu är det mat här hemma i alla fall.
/FiA*
Det där när man är så himla nykär jämförs ju med psykosnära tillstånd, så det är nog inte eftersträvansvärt ;p Personligen så skulle jag gärna kunna snabbspola förbi den tiden och gå direkt till vardagen tilsammans. Att just våga ha tråkit var och en för sig men oxå tillsammans. Att inte flänga runt hela tiden uta att bara ta sig tiden att ligga och smårata i soffan.
Nyförälskelse i all ära, men det är resten av lvet med de återkommande små nyförälskelsena som är det jag vill ha =D
När det gäller att våga vara arg oc ledsen osv så håller jag med att man måste kunna få uttrycka sig. Är man arg så är man, eller ledsen eller vad det nu må vara, men måste ändå tänka på hur man beter sig. Kanske inte hålla tillbka, men inte säga/göra dumma saker för att man är arg. Vet så många som säger så elaka saker till sina respektive när dom e arga, och kanske har jag också gjort det någon gång (man skaju aldrig säga aldrig) men jag tycker att man har ett stort ansvar i att "bara" säga det som behövs. Man ska inte nedvärdera eller kalla varandra "fula namn" bara för att man är arg. Man kan göra så mycket skada då bara utav vrede. Såret blir inte mindre djupt för att man i efterhand säger att man inte menade det.
Lång kommentar med kanske något snurriga tankar, men det bjuder jag på =p
