FiA

Ja inte händer det nått speciellt i dag inte.
Inte vad jag vet i alla fall, en så länge är ju inte denna dag slut så vi får se om det händer nått senare i dag.
Alice sovet lite i vagnen just nu, en svår flörtad lite tös i dag som promt inte vill somna.
Men vi tog en promenad och nu sover hon en stund.
Jobbigt för henne när hon blir övertrött och inte vill somna.
Men nu blir det i alla fall lite sömn för henne. Så får vi se när hon behagar vakna.
Känns som om det inte kommer ta så lång tid innan vaknandet.

Läser just nu en bok av Mia Skärringer (stavar hon så?)
Dyngkåt och hur helig som helst heter den.
Den boken är suverän.
Speciellt nu som nybliven mamma..
Hon får verkligen en att känna att tankar och funderingar man har är det inge fel på.
Att man älskar sitt barn över allt annat, men så trött man kan bli på barn spyor, bajs blöjor you name it.
Denna känsla att man aldrig känner sig fräsch.
Luktar bajs och spya om vartannat.
Att just mamma rollen inte är så glamoröst som man alltid tror.
När man känner sig otillräcklig när barnet bara skriker och är otröstligt.
Hon får en att känna att det är Okej, att känna så.
Finns det verkligen någon som inte har några problem med dessa tankar?
Tankar man bråttas med som man aldrig nämner högt.
Är ni helt perfekta alla som säger att det är heeeeelt underbart jämt?
Jag är absolut inte perfekt.
Jag har mina brister och svagheter. MEn jag vet om dom.
kan det vara så att ni inte vågar erkänna att det är jobbigt i bland?
eller?
JA det är nog dagens tankar hos mig i dag.

Har ni verkligen det så lätt som ni säger?

Sist men inte minst, nästan det som stör mig dagligen (och ja jag är inte bättre)
Detta med att jämföra barnen.
Skrev en status på Fejjan för ett tag sedan.
Den löd så här:
Har ni sett filmen hoppa högst?
Det måste vara dåtidens Facebook.

Det som jag menar med det är helt enkelt detta med att jämföra våra barn.

I filmen finns det två mammor med precis lika gamla barn.
Dom försöker att bräcka varandra jämt med att Mitt barn kan redan gå, mitt barn kan säga väderleksrapport osv.
På Fejjan läser man bara om hur bra allt är, hur duktiga alla barn är, hur stora alla barn är osv.
Och detta gör mig så jävla trött.
Alla barn är väl olika?
Vissa stora, vissa små.
Vissa långa, vissa korta.
Måste vi hålla på att jämföra?

Nä det får bli allt för denna dag.
Nu kallar verkligeheten igen, det vill säga att Alice har vaknat.

Puss på er alla.