FiA

ibland krävs det nya tag här i livet för att komma fram till vad man har och vad man vill.

I dag var det besök för mig på BVC och prata med Pskologen Emma.
För första gången har vi i dag kommit fram till vad det verkliga problemet är.
Ett problem som jag vet att jag har men fan inte vågat säga högt.
Och varför vågar jag inte?

Varför vågade inte jag stå upp för mig på föräldra gruppen när prat om Ammning kom upp?
Att jag som ammar missar så mycket mys.

Nu va det säkert inte menat så illa som jag tog det.
Men jag tog det illa.
Jag vill amma mitt barn, men jag kan inte.
Varför klämde jag inte ur mig det när frågan kom varför jag inte ammar?

Nä istället tittar jag ner på min dotter och känner mina tårar svida i ögonen.
Jag är inte som dom andra, jag väljer att tiga..

Tala är silver Tiga är guld.

Det verkar visst vara så jag tror att det är.

När jag i dag berättade denna historia för Emma så förklarade jag att jag är rädd att någon ska döma mig eller mitt barn.
Valet jag gjorde efter detta var att jag inte gick på någon mer föräldra grupp.
Jag hade så gärnat velat svara att:

Jag vill amma men kan inte,
Jag kan mysa med min lilla flicka fast jag får använda flaska.

Men jag fick inte ur något.
För jag kände gråten i halsen.
Det jag sa i dag var att jag ville inte visa mig svag för dom andra.....
SVAG!!!!!!
Varför är det så svårt för mig att säga att jag blir ledsen?
eller visa att jag blir ledsen?

Ja det finns mycket om just detta med att ha barn som kan göra en så ledsen.
Att det verkligen värker i mitt hjärta.
Även saker som sitter djupt som gör att jag känner sådan skam att jag skäms.

/FiA





Min älskade Alice...