Hemma i hemmets lugna vrå.

Hemma efter dagens monster pass.
Oftast gör det mig ingenting med dessa pass. Men i dag var det segt.
Fast det gick bra endå :-)

Va sjutton skulle jag göra utan detta jobb?

Vilken tur att det vik jag hade på hasselbacken inte fortsatte.
Att jag blev tvingad att gå tillbaka till psykiatrin. (jag som inte ville efter misshandeln)
Men så glad att jag vågade.

Har aldrig någonsin trivts så bra som jag gör på Viljan,
och personalen.
underbart med personer som faktiskt vågar fråga hur det är och mena det.
Som vågar stötta när det är som jobbigast.
Vågar fråga när dom ser att min mask faller.
Ni modiga mäniskor.

Har nyss kommit hem.
Alexz har plockat ihop lite saker som han behövde.

Känns klurigt men inte så som igår.
Gissar på att denna berg och dalbana bara börjat.
Men jag är redo att åka med nu....
Jag har tagit steget...

Lite slö titta på tv innan det är dags att slå ihop mina blå ögon.

Puss på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0