FiA

Eller är det så att det inte syns utåt?

 

Såklart det inte gör.

Det syns inte utåt vem som kämpar med det mesta.

 

Det syns inte alltid att du efter lön och räkningar är betalda får leva på ca 600 kr till nästa lön.

Det syns inte utåt att nätterna är ett helvete då magen knyter sig och krampar för att man verkligen inte vet hur allt ska lösa sig....

Man kan alltid gömma sig bakom sitt vackra ansikte och låtsas som att allt är så himla bra.

Här rullar livet på....

 

Men så duktiga vi är vi mäniskor på att dölja det dåliga.

Lite smink löser allt eller?

Ser man inte igenom?

Står det inte i pannan på mig:

Titta där kommer den fattiga mamman gående?

 

Klart det inte gör...

Det är jag själv som sätter min stämpel där.

Jag skäms att mina pengar bara sagt poff denna månad.

Dom har lagat min bil. Men jag har inte råd att besikta om den.

Anette på jobbet ville att vi skulle dela bensinpengar från facket som kommer.

För då har jag råd att besikta bilen och slippa körförbud.

Fast vet ni vad det jobbiga/pinsamma är?

Inte just det att jag inte har råd, utan hur mycket det kosta.

Det kosta 220 kr att besikta bilen. INTE ens det har jag pengar till. Okej om det har det varit dyrt....

Men nu är det inte det.

 

Så jag sitter här o väntar på att gå till jobbet snart...

 

Magen är svullen och jag ser gravid ut,

håret är slitet, luggen för lång.

Jag har ny färg i håret, men vad gör det när frisyren inte bär upp den.

Ansiktet har sina skavanker för tillfället, blämmor hit o blämmor dit....

Inte ens sminket döljer det ordentligt.....

Humöret är rätt bra ändå....

 

Men får du nu för dig att säga till mig att det löser sig....

Håll då käften istället...

Tro inte att jag inte vet hur det funkar.

Har väl suttit i denna jävla sits ett antal gånger förr.

MEN då inte med barn.....

 

Men för att inte besvära folk utåt så ler jag när jag går ut.....

Jag ler med mina läppar och säger att det är bara bra.

Tar på mig mina solglasögon så ni inte ser mina bekymmer i mina blå ögon.

Så hoppas jag att dagen kan gå fort.

Att jag snart får hämta Alice på dagis och känna den sanna glädjen när min dotter springer fram till mig med öppen famn och ropar, Titta min mamma.....

Tårarna rinner för min kind bara av att tänka på det.

Den lyckan jag ser i henne....

Där finns inga bekymmer....

Om hon bara visste hur hennes mamma kämpade....

nä föresten jag vill inte att hon ska veta.

Hon ska få vara just så där lycklig när jag kommer.

Hennes allt som kliver in....

Förstår ni?

Jag är hennes största trygghet.....

Min fina Alice......

 

Längtar även till kvällen.....

Då min fina har lagt sig för natten.

Jag andas ut och inser att denna dagen är över....

Få krypa ner i min säng....

Få lägga mig i den famn där jag känner mig trygg...

Hans som känns som sockerdricka i kroppen...

 

Massa dravel från fröken Säv......