FiA

Här springer livet på.
Alice växer så det knakar. Går upp i vikt precis som hon ska.
Sakta men säkert börjar man nu komma in i livet som mamma.
Och ja det var inte alls som jag tänkt mig..
Trodde nog att det skulle vara Mycke svårare och mycke enklare än va det är.
Men jag älskar varje sekund av livet som mamma till lilla Alice.

Nästa helg har vi bokat in besök till Gnosjö så alla får träffa våran skatt.

I dag har vi hunnit med promenad,
en sväng på stan där jag hittade lite kläder till Alice (såklart)
Tittade inte ens på kläder till mig. (fast jag skulle behöva)
Sen promenera vi hemmåt så jag fick äta lite lunch.
Alice sov lite till när vi kom hem, vaknade lagom till jag ätit klart.
Då va det dags för henne att äta.
Sen så blev hon trötter igen så det blev vilo paus.
Fast hon låg bra länge och titta på sin säng mobil och funderade på livet en stund.
Medans jag passa på att dammsuga o moppa golv.
När jag sen va klar då ville hon somna, så nu har hon sovit en timme ungefär.

I går så åkte Alice med mormor Inger ut till Björkvik så jag fick gå o fika i lugn o ro med Saga.
En kanon fika med en kanon tjej,
hoppas på att det blir flera gånger.

Nu sitter jag o väntar på Cecilia som har erbjudit oss skjus ut till Björkvik i kväll.
Alexz slutar vid 22 så jag passar på att åka med Cicci ut till pappa en stund,
det gäller att passa på o hitta på saker när tillfälle ges ;-)

Nu är det snart dags att hänga ut lite mera tvätt.
Jag kan verkligen inte förstå hur mycke tvätt man kan samla på sig.
Helt sjukt. Det blir en full maskin om dagen nästa.
Alice o jag byter typ lika ofta då varje gång jag håller henne så kräks hon efter maten.
Myyyys :-)

Nu har dottern vaknat och plikten kallar.

Ha de bra.


/FiA

Det betyder att det är mys på högsta nivå.
Jag tycker att det är bra mysigt när det regnar ute.
Man kan kura ihop sig här hemma, med mys i soffan och lite tända ljus.
Ja ni förstår säkert va jag menar.
Så är det nått jag ser fram i mot så är det när hösten kommer, och jag har på känn att den är på gång med stora steg.

I dag har jag och Alice varit med mamma/mormor till hennes moster och visa upp lill tjejen.
Såklart så smälte hon totalt :-)
Efter det gick vi en sväng på stan.
Jag fick handla mat åt Alice som hon behöver ha för sin mage.
Stackaren har ju lite kännslig mage så nu får vi köpa till lite special mat för att se om magen blir bättre.
Hoppas hoppas.

I kväll ska vi bara ta det lugnt,
njuta av att pappan i hemmet är hemma efter en veckas arbete.
Skönt att ha honom på hemma plan igen. :-)

I morgon är det planerat med en tur till Mariefred för att hälsa på Alexz kusiner och Faster&Farbror.
Dom vill ju såklart oxå träffa Alice så dit bär det av i morgon.

Nu ska jag ta tag i maten lite, Alice ska ha sin mat o mamma o pappa ska äta kyckling med Ris o Currysås. *Mums*

Ha det mysigt nu i kväll och ta hand om varandra.

/FiA

Ja jag hinner knappt med.
Och då är skruttan min bara 1 månad gammal.
Men endå tiden springer i väg.
Varit på BVC i dag för lite vägning och mätning.
Vikt och längd ökar precis som det ska.
Så skönt.

Efter BVC besöket åkte Alice o jag ut till morfar Sören och umgicks lite.
Alexz fick tid att sova lite.
(han är i väg o jobbar natten nu oxå, men i morron har vi honom hemma igen)
Natten som gick blev bra. Var lite nervös innan natten på hur jag skulle reagera just när/om hon blir så ledsen som hon kan bli. Men det gick bra, hon somnade vid 23 och vaknade endast för blöjbyte o mat sen sov hon igen.
Så vi får se hur natten blir denna natt. Hon har redan somnat, hon somnade i bilen på vägen hem och jag väckte henne inte utan hon fick lägga sig på en gång i stället för att jag ska bråka med henne.

I dag på morgonen skedde en olycka i Björkvik där en ung man omkom.
Just nu känns det som att många dör unga, och alldeles för unga.
Jag satt och matade Alice när jag såg på datorn att det skett en olycka.
Tankarna gick direkt till Alexz, tänk om det hänt honom något.
Vid samma tidpunkt klev han innanför dörren.
Fy hemska tanke.

Nu ska jag ta i njuta av lite egentid vid Tv:n
medans min dotter sover...


Ta hand om er där ute och var rädda om varandra.


/FiA

Ja det är något som man lär sig att uppskatta som småbarns förälder.
I natt har det gått riktigt bra, hon vaknade och åt och var vaken en stund men inget gnäll o skrik inte.
Utan hon var mest mys sugen.
Vi tog en biltur på morgonen för att hon skulle slappna av lite och hon somnade på direkten.
Lilla hjärtat.
Nu försöker hon vila lite ute på ballisen en stund.

Vi ska sen ut till Mormor Inger och umgås lite,
känner att jag hellre sitter där ute än här hemma helt ensam.
Så jag åker med Alexz ut och sen kanske med honom hem, eller om mamma kör hem oss.
Det får vi se helt enkelt.

Tänkte att jag lägger upp lite bilder här på mitt lilla hjärta.
Så titta och beundra :-)





Första natten med Alice.



Min söta tjej, så stolt jag är över denna tös.


/FiA

Ja det är inte alltid som man tror inte.
Ena sekunden undrar man nästan va man har gjort, medans andra sekunden så är det bara så underbart.
Det underbara överväger helt klart dom stunderna när man undrar vad sjutton man har gjort.

Invigde nyss bärselen på Alice,
och hon älskade den precis lika mycke som jag gjorde tror jag. :-)
Vilken uppfinning.
Man har båda händerna fria och man kan ju till o med fixa tvätten när man har den. Underbart.

I dag har vi varit och hälsa på Anna.
Alice charmar precis som vanligt och visar sin bästa sida.
Underbara unge.

Mamma ställde upp som lite barnvakt i dag.
Nu behövdes det inte så länge då mitt besök gick fortare än vad jag trodde.
Men mamma mötte upp mig med Alice, och jag kan inte säga annat än att jag blev stolt över att se mamma komma med vagnen i dag. Det liksom värmde hela mitt hjärta.
Och vad skulle jag göra utan mina föräldrar?
I går va ja hos pappa på dagen och hade kvalitets tid.
Slutade med att pappa la mig i hängmattan med filt och kudde, och själv tog han Alice på promenad så jag fick vila.
Dom är helt underbara mina föräldrar.
Älskar dom så himla mycket.

Rollen som mamma innebär mycke förändringar i livet, och jag älskar det.


Nu ska jag göra lite nytta.


Ha de bäst.


/FiA

Nu är mitt efterlängtade lilla barn här.
En liten prinsessa som föddes den 26 Juli 20.45.

Det hela började med att jag på Måndagen vaknade med världens huvudvärk och skulle till BM för vanlig kontroll.
När jag kom upp och lämnade mina prover så visade sig det att dom inte alls var bra och att jag blivit svullen.
Så BM sa att det bli ilfart till E-Tuna med misstänkt havandeskapsförgiftning.
Det blev att ringa Alexz så han kom och hämta mig och så i väg.

När vi kom fram blev det provtagning och undersökning.
Undersökningen visade att jag var  öppen 2 cm.
Detta resulterade i att vi blev inlagda och dom förklara att jag kommer bli igångsatt för att häva att kroppen utveckla havandeskapförgiftning.
Hela måndagen gick vi runt och funderade på vad som komma skall.
Herregud det var dags, dagen efter skulle vi få se vårat barn.
En blandning av nyfikenhet och spänning kom krypandes.
Till natten fick jag några tabletter att sova på så jag skulle orka med förlossningen dagen efter.

Tisdagen kom med full fart och dagen D var kommen.
Vid 10 så tog dom hål på hinnan för att få vattnet att gå.
Efter långa timmar så blev klockan 14 och inge vatten hade gått, då satte dom in värkstimulerande dropp.
Då jäklar satte det fart, värkar var 3:e minut då jag även känner att jag knappt kan knyta i hop min ena hand.
Då ser vi att den är stor som en boll.
Dom har då lyckats att sätta nålen i en venrygg och droppet som skulle in i kroppen fastnade kvar i handen.
Så det blev till att koppla om droppet och då jäklar satte det ännu mera fart.
Med inga mellanrum mellan värkarna.
Det kom in en Barnmorska som satte nålar i ryggen på mig, tyckte dock inte att det hjälpte så värst så snart där efter kom den bäste vännen lustgasen.
Den va effektiv. Värkarna fortsatte och blev mera intensiva. Dags för epiduralen.
Jag tackar dom högre makterna för att smärtlindring man kan få.
När självaste krystvärkarna startade igång gick det med en jäkla fart.
Efter ett par rejäla krystar så säger BM att hon kan se min bebis. Och vilka krafter jag fick när hon sa det.
Fick känna när huvudet var på väg ut och då jäklar skulle bebisen ut.
Sista krystvärken och hon kommer ut, och det blir ett lugn i rummet som snart fylls av bebis skrik.
Upp på magen kommer det en välskapt underbar liten människa så precis sett dags ljuset.
Äntligen var hon här lilla Alice. Så vacker och så underbar.

Första natten var hon vaken och filosoferade och undrade nog vad som precis hänt.

Andra dagen var det dags för Alexz att åka hem.
Vi blev ensamma kvar på BB.
Och mina känslor spelade mig ett spratt.
Tårar som rann och en känsla av förtvivlan av att känna sig ensam.
Fick byta rum till dubbelrum och delade med en kvinna som var precis nyförlöst.
En underbar kvinna som stötta mycket under tiden vi delade rum.
På kvällen blev Alice helt otröstlig. och lika otröstlig blev jag.
Hon grät och grät och det blev inge stopp.
Jag försökte att amma henne men hon ville inte ta bröstet.
På kvällen kom personal in och hjälpte mig och sa att det va dags för Alice att äta var 3:e timme.
När vi sen skulle mata på natten så blev Alice hysterisk igen.
Dom beslutade att ta ett blodsocker på tösen.
Och det visade inte bra, personalen tog med henne ut och gav ersättning men sockret ville inte stiga.
klockan 5 på morgonen så kom personalen och hämta mig då vi fick gå in på neontalavdelningen.
Där blev det satt dropp och till slut sond.
Aldrig någonsin har väl hjärtat mitt gjort så ont som det gjordenär jag såg att dom stack min älskade dotter som skrek rakt ut.
Vi blev kvar ca en vecka på neontal innan vi till slut fick permis och åkte hem.
Nu är vi utskrivna totalt och lill skruttan mår mycke bättre.

Så nu har vi fått starta vårat liv här hemma som familj, och jag älskar det.



Våran älskade Alice <3