FiA

Det handlar om allt så som barn, sex o samlevnad,  kroppar you name it.

Intressant att läsa hur vi människor ser på våra liv o våra ideal.

Alltid har vi åsikter om både de ena och det andra.  

Men när blir man nöjd med sig själv? 

Läste nyss en blogg om vad de ska vara för ideal om kroppen (kvinnans såklart) 

Man ska vara lagom lång. (inte för kort o inte för lång)

Magen ska vara platt.

Är den inte det ska de döljas i lösa kläder inte åtsittande.

Brösten ska vara lagom. Inte små o är dom stora ska dom absolut inte hänga. (hur går det ihop?)

Ja listan va bra lång.

Allt som oftast tycker jag att jag ser bra ut. Stolt över mig själv trotts mina extra kilon som finns både här o där. 

Men så kommer dom där dagarna då ansiktet är finningt,  huden glansig och fet. Håret är tråkigt osv. Och gudars så elak man kan vara mot sig själv dessa dagar. 

Och gärna ska man misstolka den andre partners ord o meningar. 

My good kan inte vara lätt att leva med fröken Säv alla dagar 😉

Kanske är det dags att acceptera sin kropp för va den är?

Såklart ska man sätta mål i livet, men va sägs om rimliga mål?

Jag själv måste nog ändra tankesätt i vissa lägen. 

Och framförallt acceptera min kära mage.

Kommer aldrig bli pinnsmal, vill inte heller vara så stor som jag en gång varit. 

Magen är stor ibland men måste jag då dölja det? Ja jag behöver inte heller klä mig i 4 nummer för litet heller 😉

Ja lite tankar så här en tisdag 😃 

Pok